Vad vet vi om någon annans hjärta?

Jag läser Despereaux för eleverna i år 4-5 och det är andra gången jag har den som högläsningsbok för en klass. Det känns som att återse en kär gammal vän och som svensklärare gläds jag över förmånen att ännu en gång uppleva den fantastiska berättelsen som Kate DiCamillo bjuder på, jag kan verkligen avundas hennes förmåga att förtrolla med orden och språket. 
Efter dagens högläsningsstund fick mina elever resonera kring tre karaktärers hjärtan, vad finns i dem? Vilka färger? Ljus och mörker? Vad beror det på? Samtalsstunden avslutades med att eleverna tillsammans ritade och målade dessa hjärtan och därefter jämförde och berättade för andra kamratgrupper hur de tänkt.  
 
 
 
 

Vad finns kvar när boken stängs?

"Ibland när vi stänger en bok kan det kännas som att kunskapen stannar kvar där inne i boken", sa jag till mina elever efter att de läst och skrivit om klosterlivet under medeltiden. "Den kunskapen vill vi gärna få med oss. Nu när alla böcker är stängda vill jag att vi funderar över vad vi fick med oss idag. Tänk på egen hand, vilka uppgifter minns du att munkar och nunnor hade?"
 
Är det inte så här ibland? Vi tittar och läser i böcker men det är inte alltid vi får med oss något och definitivt inte säkert att vi ens försöker minnas och tänka till om vad vi egentligen läst. Jag tycker det är viktigt att göra mina elever uppmärksamma på vad läsningen ger dem, det är så lätt hänt att det annars blir en aktivitet som utförs på ett mekaniskt sätt, nästan som en promenad i rask takt där man glömmer att titta sig omkring och se det som finns rakt framför näsan på en...
 
 
 
 
 
 
Visa fler inlägg