Varför lässtrategier?

Jag har alltid älskat att läsa. När jag fyllde sju år och började skolan så fanns där ett rum möblerat med böcker från golv till tak och lyckan var gjord när jag insåg att lånemöjligheterna var obegränsade. Nu, många år senare, har jag insett att alla absolut inte älskar att läsa men när mina elever tillsammans undersöker och samtalar om texter så händer något och fler tycker att läsningen blir spännande och intressant.
 
Tillsammans med mina elever i årskurserna 4-6 arbetar vi en hel del med lässtrategier och jag brukar repetera varför vi övar och använder dem. Jag tycker det är bra om man lyckas "väcka" eleverna med nya tankar och vändningar, det är spännande att plocka upp något och fundera lite tvärtom ex " Vad händer om vi inte gör så här?" Nedan följer ett exempel från en av mina lektioner där jag börjar med att berätta om mina "tvärtomtankar" kring lässtrategier och sedan bjuder in eleverna att fundera och tycka till...  
 
"Jag har funderat över lässtrategierna och på om jag själv egentligen använder dem. Jag har tänkt på hur det skulle vara om jag inte använde dem, hur skulle det bli då? När jag väljer en bok tittar jag alltid på omslaget, läser baksidan och bläddrar lite i boken. Det är också en lässtrategi, att förutspå bokens innehåll med hjälp av titel och omslag. Är det här en spännande bok eller kanske en bok som kommer att få mig att skratta? Men tänk om vi inte kunde använda den lässtrategien och alla böcker i stället var vita utan bilder eller text på framsidan, ett bibliotek fullt med böcker med helt vita omslag! (Här brukar jag ta fram en bok och lägga ett vitt papper om bokpärmen så alla ser hur det skulle se ut). Hur skulle det bli? Tänk att komma till ett bibliotek fullt med bara vita böcker...Skulle någonting vara bra / inte bra med ett sådant bibliotek, diskutera två och två...
 
En annan lässtrategi vi brukar samtala om är vilka bilder vi får i huvudet när vi läser, hur skulle det bli om vi inte fick det? Ibland kan det vara svårt att inte låta bli att få bilder i huvudet, pröva och se vad som händer om jag t ex läser "En elefant cyklar på en trehjuling"  Hur många ser en elefant i huvudet? Behöver vi den lässtrategin? Varför, varför inte?
 
Vad händer om jag sedan läst klart en bok och ändå inte vet något? Då skulle jag kunna läsa samma bok varje kväll, hela livet..."
 
Det här är spännande samtal med eleverna, de har många tankar och åsikter att delge...
 
 
 
 
 
 
 

Feedback - texter

Förr var det vanligt att markera eventuella fel i elevtexter med färgad penna. Jag tycker det fungerar riktigt bra att göra tvärtom, markera och stryka under de meningar och stycken som eleven lyckats extra bra med!
 
I skrivandet arbetar mina elever alltid mot ett specifikt mål, det kan ex vara att öva gestaltande beskrivningar i  berättande texer. När det är dags för mig att läsa igenom en elevtext fokuserar jag på de starkaste delarna i texten och i första hand på hur hen lyckats med gestaltande beskrivningar (om det är målet), jag stryker under (med färgad penna) det jag ser att eleven klarat bra och som jag vill lyfta fram som positivt! Jag vill att mina elever ska bli mer medvetna om vad som fungerar bra i en text, vad de ska ta med sig till nästa nivå och fortsätta använda och utveckla.
 
Nästa steg är att se vad texten behöver för att nå nästa kravnivå samt hjälpa eleven förstå hur och vad som ska utvecklas genom att hitta ett lämpligt "övningsmoment" i texten. Jag brukar rita in en stjärna vid något lämpligt ställe i texten som jag tror kan passa att arbeta lite till med. Det blir sedan ett samtal med eleven där jag verkligen lyfter textens starka delar samt samtalar om vad som är nästa steg framåt. Med de äldre eleverna tittar vi också på en förenklad betygsmatris. Fokus i samtalet är: Det här ser jag att du kan / se vad mycket du kan, det här är nästa nivå att fortsätta öva. När man lägger fram det så här blir det en positiv känsla:  Det här kan du / du kan mycket, fortsätt öva... i stället för Det här kan du inte, fortsätt öva...
 
Det är intressant att se föräldrars reaktioner på mina rättningar, först oron i deras ögon när de ser allt som är markerat i barnets text. Sedan lättnaden i blicken när jag berättar att jag strukit under allt som barnet lyckats riktigt bra med, meningar som lyfter texten, utvecklad händelse, osv.
 
Det finns kanske många föräldrar ute i landet som fortfarande minns sina rödmarkerade texter, jag tror inte vi behöver fler  ; )
Visa fler inlägg